Jag tycker det är lite synd om mig. Jag har haft virusblåsor i munnen i över 5 veckor nu. Detta innebär ingen träning och smärta hela tiden. Som grädde på moset har ståltråden (innanför tänderna) gått sönder och med sin vassa spets försöker tråden slakta min största blåsa. När jag ändå har på mig offerkoftan kan jag säga att jag börjar få ont i halsen också. Mysigt!

För att lindra mina sentimentala tankar ska jag och Hugo ta en mysig promenad snart. Han är en av de få varelser som gör mig glad varje gång vi umgås - han är underbar helt enkelt.