Min bror kan snart inte kolla på mig längre. Det säger han själv iallafall. På nåt sätt säger han att jag äcklar honom, han blir äcklad av mig. Schysst? Nej! När jag hade haft en vild kväll på krogen ville jag visa min bläffa till blåmärke på låret så jag gick iförd boxertrosor och tröja till han för att visa. Han skriker, gormar att han fan inte vill se, vilket han inte heller gjorde eftersom han höll för ögonen, varpå jag får vackla ut från rummet. Men idag var det nog droppen för honom:

Vi sitter i vardagsrummet och han kollar på tv, jag med laptopen i knät.

Jag: Fan vad det kliar i muttan! (kliar lite så det värsta försvinner)
Han: Men va fan! Det är just det här jag menar, så jävla äckligt. Sluta!! (Det är ren jävla ilska han uttrycker, jag skojar inte!)

Vem är det som gör fel egentligen? Han tycker jag, han måste acceptera att hans syster är mänsklig och får kliningar i muttan, kissar och får blåmärken. Åhh, vad jag blir irriterad. Nu ska jag fan sova bort ilskan.