Jag laste min kara van Marias blogg, som jag forovrigt saknar sa mycket att jag nastan dor ♥ Hon skrev om saknad och jag borjade genast tanka pa det jag med. Nar dagarna gar ut pa att standigt skota fyra barn finns det inte sa himla mycket tid att tanka pa sig sjalv, men vad jag an gor kommer alltid vannerna och slakten upp i huvudet. Nu har jag varit borta i 2 manader och aven om jag kommer hem om fyra veckor kanns det sa tomt att inte ha en massa tjejkompisar samlade runt en och prata skit med eller ga ut och dansa med. Som tur var har jag min alskade Julia har.

Nu borjar det riktiga livet efter skolan och det ar dags att ta egna kliv och val. Alla flyttar runt i varlden och i Sverige fast man egentligen vill ha ha alla samlade pa ett stalle, det basta vore i samma rum ocksa! Med allt detta babbel vill jag bara fa ur mig hur mycket jag saknar alla er dar hemma och att ni ska forsta hur mycket nu betyder for mig och hur fantastiska ni ar!

Tiden har har vart underbar men det ar nagot speciellt med att vara hemma, det gar inte att ta bort. Sa snart ar jag hemma igen och far traffa alla underbara manniskor. Ni ar verkligen bast! ♥